Metallernas tid 1700 f Kr - 500 e Kr

Vattenvägar och hemlighetsfulla fornborgar.

Vattnet var länge den främsta transportvägen. Genom ett system av sjöar och vattendrag kunde även de som bodde i inlandet nå havet och därigenom andra delar av världen. Via handel och plundring utbyttes allt från bärnsten, honung och päls till slavar, men den viktigaste importvaran var länge brons, en blandning av koppar och tenn som hämtades från bland annat nuvarande Cypern och Storbritannien. Brons användes för tillverkning av vapen och smycken och förblev hårdvaluta till dess järnet, som var mer hållbart och kunde framställas på hemmaplan, tog över.

Vid den här tiden har Skandinavien god kontakt med det Västromerska riket, både genom handelsutbyte men också genom de nordbor som tagit tjänst som legosoldater där. När det Västromerska riket faller år 476 blir det en av orsakerna till den så kallade folkvandringstiden, en lång period med konflikter och politisk osäkerhet. Även Skandinavien påverkas av oroligheterna, inte minst genom de maktstrider som uppstår när de forna legosoldaterna nu återvänder hem.

Förmodligen är det en av anledningarna till att fornborgar uppstår, som ett skydd mot rivaliserande ätter dit man kan fly i orostider. De arkeologiska fynden i borgarna är få, vilket gör det svårt att i detalj datera anläggningarna och få mer kunskap om dem. En del borgar ingick i ett system av borgar och berg med vårdkasar, eldar som tändes för att varna omgivningen för annalkande fara. Andra tror man har fungerat som kultplatser eller som inhägnade boplatser som användes även i fredstid.

I Kinda kommun finns ett stort antal fornborgar. Den rika förekomsten av höga berg i området gör att de flesta borgar bara har behövt murar mot de flackare delarna av anläggningarna, i övrigt har branta bergväggar och oländig terräng skyddat.

Avsnittet sammanställt av Lena Röös.

Lästips:

Lindell, Thord. Östergötlands fornborgar. Utgiven av Livgrenadjärföreningen 1944.